I'm from barcelona, I know nothing!

En helt vanlig dag. På jobbet tillämpade jag lite pedagogisk okorrekthet genom att koncentrera all min (fejkade) energi på två av de boende och ignorera de övriga. På bussen till skolan undvek jag förstås all ögonkontakt med folk, och dem med mig. I parken blev jag 
antastad av en jättesöt gubbe som visst inte alls var söt, utan ett jehovas vittne som lurpassade på alla oanande, förbipasserande joggare. Obs! jag joggade inte, jag bara tog en genväg. I skolan berättade jag att jag fortfarande levde och ville ha mina platser till kurserna jag sökt och sådär. Hemma fick vi långväga besök, all the way from lomma hamn, mormor och morfar skulle äta middag här. Mormor tyckte att jag inte såg helt frisk ut, ah äntligen lite 
efterlängtad sympati! Fast inte så
konstigt att jag såg trött ut när jag hade pyjamas på mig vid matbordet. (men de kom faktiskt hem till Oss och här går jag klädd precis så sunkigt som jag vill. Så fort jag kommer innanför dörren bara Måste jag ta på mig pyjamas innan jag kan göra något annat). De var iaf inte här för min räkning, utan för att säga ajökenfröken till min syster. Barcelona på lördag, på obestämd tid. Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan henne. Eller hennes garderob. För en liten extrasumma får man ha med sig hela 40 kg, vilket hon tänker utnyttja till max. Jag försökte få henne att lämna kvar min (hennes) favoritjacka genom att spela på hennes känslor, vilket inte funkade. Däremot funkade det tyvärr  jättebra omvänt, jag har gett henne x antal linnen och shorts redan. Oh well saknar jag dem så får jag väl åka och hämta dem, jag har redan spanat in biljetter. Jag vet dock inte hur Felicia ställer sig till detta, det är säkert lite för att slippa ifrån mammor och välmenandepågränsentillpaininthearse-systrar som hon ska åka ändå till barcelona, bara för att jobba som telefonförsäljare, och ringa till kunder i Sverige.

Sömnlös

Jag sover inte, fast jag försökte, och  nu har min bångstyrighet bytts ut till desperation eftersom jag verkligen behöver sova. För ett par veckor sedan var det precis såhär och det höll i 
sig alldeles för länge, jag orkar inte
det igen. Jag trodde jag var färdig där men vi får väl se. Jag har bara ingen lust att vantrivas när allt egentligen är så bra. Bara det att det går inte alltid att bestämma över. Jävla vinter, för visst är det mycket som beror på den. Varför bor vi här egentligen? Vi är 9 miljoner människor som spenderar fyra månader om året med att enbart klaga på vädret. Det blir mycket klagan det. Inte bra för världskarman.

Bara fluff

Gjorde precis ett trotsigt tonårsbarns val, stannar uppe och slösurfar på datorn d.v.s tid not well spent, jag borde ha gått och lagt mig för imorgon ska jag jobba och för att klara den bedriften behöver jag åtta timmars sömn, sju funkar verkligen inte. Jag är egentligen också aptrött så det här makes no sense men det är kanske en principsak, fast troligtivs någon annans principer för själv kopplar jag inget. Förutom att jag inte alls vill sova.
Jag är sjuk också, eller ja, kanske. Jag är trött och frusen och min hud gör ont (sant! merklish) och jag har tagit tempen två gånger på en halvtimme och under den korta perioden hade jag hunnit bli 0.1 grad varmare. Fortsätter det i den här takten lär jag smälta fortare
 än inlandsisarna. Förresten 
varför är det så att när man väl tagit tempen en gång känner man starkt behov av att kontrollera var tionde minut, vare sig man hade någon feber eller ej?! Hmm kanske dags igen...Nu hade det sjunkit 0.1 grad igen, kroppen kan tydligen inte bestämma sig för om det är förfrysning eller feber som jag ska insjukna i. Jag vet nog varför jag börjar bli krasslig idag, på torsdag i min kalender står det nämligen "träning" inskrivet med stora, olycksbådande bokstäver. Bara måndag idag, men det tar ju ändå ett par dagar att hinna utveckla en lagom farlig sjukdom, typ huvudvärk är för lite och malaria för mycket. Hmm. Tål att betänkas grundligt detta.
Lite meningslöst inlägg detta, men jag skyller på att jag faktiskt är sjuk. Ja, kanske i alla fall. Och så har det faktiskt inte hänt mig något roligt eller spännande alls idag. Alls! Inte okej säger jag, imorgon får jag se till att fixa lite spänning. Förslag?

Nöjesguidens fest

Jag tar tillbaka, jag har inget att vara sur över, jag har ju världens bästa liv och världens bästa människor att dela det med. Jag pratade nyss med mina kära vän Plätt som på nyår avskrev 2007 som det sämsta året i hennes liv hittills, vilket jag tycker är riktigt sorgligt. Mitt eget 2007 var det världsklass på och därför gör jag ett tillägg till min nyårslöftelista, nämligen att försöka göra inte bara mitt -08 bättre än föregångaren utan också hennes. Det går förstås inte, det är sånt som man måste fixa själv men jag kan iallafall försöka göra henne uppmärksam på allt det som hon har, som är så bra. Hon är ju faktiskt en av världshistoriens mest fulländade skapelser, så himla snäll, omtänksam, rolig, kärleksfull och det är inte bara jag som tycker det, alla som träffar henne säger detsamma och det är värt att vara lycklig över.
Detta året blir bra, och nästa och nästa, jag ska vara bredvid dig och aldrig ska jag lämna dig. "Vi kommer att döööö samtidigt du och jag"

Igår var jag med den hete på nöjesguidens fest, helt klart roligast i år! Jävla bra drag alltså, massa partyglada människor och feststämningen hängde tungt i luften. Där missade ni något, alla ni som var hemma och 
gömde er undan snöovädret. Jag spottade
till och med en kändis, det ni!..Förresten så gjorde det i slutändan absolut ingenting att inga vänner kunde följa med mig, för jag hade så himla roligt med bara honom. En man som kan dansa, jaa jag säger då det!

Idag har jag förstås mått lika bra som jag hade roligt igår, det är märkligt vad de två sakerna hänger ihop med varandra, och det vet vi ju alla att en ordentlig baksmälla botas allra bäst med SLÄKTMIDDAG. Bättre än alvedon och det kändes riktigt fint att få mina mörka ringar under ögonen och gröna hy förevigat, och inom en snar framtid för beskådan för alla morfäldrarnas vänner och bekanta som vill titta i fotoalbumen. "åh ett sådant vackert barnbarn...NOT!"

amen stackars mig då.

Idag är jag lite sådär halvsur. Jobbet inatt var skit. Jag bråkade i två timmar med en av de boende, visst han är utvecklingsstörd men fan vad arg jag var på honom och nu har jag ont i ryggen pga honom. Utöver det blev jag 
tvungen att jobba över två timmar, 
mest synd om min stackars kollega som fick åka på akuten mitt i natten men det är i alla fall inte så livat att behöva stanna kvar när det enda man vill och behöver är att gå hem och sova.
Sen är jag lite sur, eller kanske inte sur, men lite tja...besviken kanske, att inse att just nu prioriterar jag och mina vänner helt olika. Mitt ena nyårslöfte att festa mer verkar gå helt stick i stäv med 
deras löften/ livsstilar. Jojo, jag 
inser att mitt är ett märkligt ställningstagande nu när alla andra ska bli hälsosamma, men själen då? Det som är bra för själen är inte alltid bra för kroppen, och vad är egentligen viktigast?...

Oh well jag har i alla fall blivit färdig med en kjol som jag sytt om från en klänning idag, den blev väl mer originell än välskräddad men eftersom jag egentligen inte kan sy så nöjer jag mig med det. 
 Nu ska jag gå på jobbet och inte bråka med *** men däremot plugga historia, så duktig jag är! (självpepp). 

En framtid inte så långt borta

Är på strålande humör, har haft ett transatlantic samtal med Emma och därefter bokade jag mina två inrikesflyg mellan new york och rochester. Jag längtar som en tok! Det ska bli så bra att träffa Emma, hon kvalar lätt in på topp tio-listan över det bästa med 2007. Det var ändå ett riktigt fint år så det säger en hel del. Jag är allmänt längtande just nu, till emma förstås, till våren förstås, och lite närmre förestående att börja skolan igen. Och än mer längtar jag efter att börja litteraturvetenskapen så därför ska komvux bli avklarat i år. Var på skolan idag och anmälde mig för en prövning i historia A,
 yes samma som i höstas men 
denna gången får jag se till att få det gjort. Ska på jobbet nu och när gullarna har somnat, då ska jag minsann smida planer och framtidsvisioner.

Ett nytt år

Så var det nytt år och det tycker jag är alla tiders det. December spenderades en hel del på ett ställe i min hjärna som jag brukar refera till som världens sorgligaste återvändsgränd, men nu är det som sagt ett helt nytt år och den psykologiska effekten av det är inte att förringa. Såhär annandag nyår vore förstås en årskrönika på sin plats, men jag nöjer mig med att säga att 2007 var ett väldigt bra år. Lite snabbt kanske, jag hann inte riktigt med det årets nyårslöfte att bli en helt perfekt människa. Som tur är blir det ju en extra dag i år så jag hyser stora hopp att klara årets löften.  Sitter och filar på en lista, är uppe i 12 än så länge. Ska man 
vara riktigt nogräknad har jag 
brutit ganska så exakt 50% hittills, men matte har aldrig riktigt varit min grej så jag förskingrade gårdagen och börjar året idag. Det är ändå bara korkat att årets första bli-en-bättre-människa-dag sammanfaller med Stora Bakisdagen, tycker att vår tideräkning/ almanacka börjar bli lite förlegad nu. Enligt mig borde det mellan nyårsafton och första januari finnas en slöardag så man kan börja det nya året pigg och alert. Det lär väl bli svårt att få till stånd, men vi skulle ju kunna dumpa en annan dag, så som annandag påsk fick ge plats för nationaldagen. Finns ju en massa överflödiga dagar. 
Finns väl ingen som skulle sakna 9 februari till exempel?!