Lite luft mellan tankar

Long gone, kanske ska vi ge upp och lägga ner. Eller kanske inte. Idag fyller min syster 19 år plus 3 dagar, ska firas med Släkt och Present. Ett litet husdjur till lilla madame och min rödblinkande gnagare är åter bara MIN. så wonderful. Kanske blir mer tangentbordtankar nerbankade. Jag 
bankar frenetiskt och hårt,
syster kan inte sova i rummet bredvid.
Jag ligger vaken och analyserar och tänker. I retroperspektiv och distanserat kommer allting åter men det är bra, med tid som mellanrum kan jag förstå lite bättre, orka och våga, metodiskt går jag igenom. 
En shoppingrunda i London har avverkats och London innebär hemmakänsla, jag älskar stora städer. Jag är tvärtemot alla andra, blir stressad ute på landet när inget händer och lugn när ljudet och människorna och valmöjligheterna staplas på varandra. Har blivit närmast besatt av att åka till NY. Jag har jobbat som en tok i oktober och i november får vi se hur långt det räcker...men det borde! Påminner mig om att jag ska maila till damen där borta, hinner aldrig. Pappersbrev är kanske the way to go. Jag saknar vännen väldigt.
Jag jobbar hela tiden, ca 140 timmar denna månad. Får det får jag ut ca 11000...det är helt bisarrt. Jag är ensam och har knappt nån hyra men kollegor har barn och hus och mat etc och allt ska gå på den fjuttlönen? Jag kommer Inte att bli detta när jag blir stor. Utbildning viktigast. Det vet jag. Men inte gör jag så mycket åt det denna terminen heller. Jag har dumpat alla ämnena t.o.m engelskan till slut, som jag älskade men jag kom lite efter och då är det Försentförsent. Mvg eller ig är min paroll. Ska däremot göra prövning i historia om nån vecka. Har läst historiaboken och insett att jag tack vare en dålig lärare för längesen hade glömt bort hur mycket jag tycker om historia. Fint att intresset är åter.

Träffar heta mannen, leker duktig dotter, fixar vänskapspluspoäng på olika sätt och lagar hål i historien och i människor jag tagit i sönder, men allra mest lagar jag mig själv.

Och så lyssnar jag på Leonard Cohen, den enda som överlevt för mig år efter år, han kommer överleva mig också. Men allra mest läser jag böcker som vanligt. Måste puffa för "tillsammans är man mindre ensam". Åh jag älskar. Hundra procent min typ av litteratur. Svåra söndriga människor, les miserables som inte passar samhällets normer som bär på massa Heavy stuff och som otippat möts och sakta men säkert blir dom lite lagade. Igenkänning och efteråt 
är man själv lite lättare för det finns hopp
även för oss.
Började också läsa "vindens skugga" och släppte aldrig. Ska skriva kärleksbrev till författaren och be honom skriva något mer, som trots miljonupplagor så uppenbart är skrivet för just mig.

Nobel

Imorgon klockan 13.00. En av mina livsdrömmar är att vinna Nobelpriset i 
litteratur. Det är en 
sådan dröm som inte tar någon hänsyn till realistiska aspekter exempelvis talang, lite likt den dröm jag närde som barn (eh okej, typ förförra året) att en dag få sjunga i en Disneyfilm. Men drömmar behöver inte ha någon verklighetsanknytning, det är fint att få ha dom bara.

Fram till den dagen jag själv skakar hand med Vikkan (lär det väl vara vid det laget) så hejar jag på Amos, min älskling. Jag ska döpa mina barn till Amos.

Estoy enferma

Igår påpekade jag lyckligt för min mamma hur längesen det var jag var sjuk. Idag är jag sjuk. En 
extremt märklig "sjukdom" också,
mina underögonlock har svullnat och det gör ont. Ögoninflammation? Kanske blir doktorn imorgon. Jag har ju ändå frikort så det är ju Gratis, går ut snart här gäller det att passa på. Kan också vara hypokondri, det där med ögonen. Rubrikmeningen är bland det enda jag kommer ihåg 
utav spansklektionerna.

Återuppstånden

Inte blivit så mycket bloggande. Det finns många anledningar, dels för att jag är en outsider i vårt hightech samhälle och klarar mig ypperligt bra utan datorn i en vecka (förutom om datorn har gått sönder, då klarar jag mig helt plötsligt INTE under några omständigheter måste Genast lagas!) men den största anledningen är min lillasyster. Hennes mus har gått sönder och hon har inte råd att köpa en ny (har råd med kläder fest etc men inte en ny mus för 79 kr) så hon tar min. Alltid. Och jag är för snäll/ lat för att tjata på henne.
Och så är jag så upptagen så, hela tiden, har inte tid med datorn. Det är inte sant men jag vill gärna tro det. Men mycket bra händer. De två senaste veckorna har jag träffat Emma och tagit avsked, eller jag vill inte att det är avsked i 13 månader för det är alldeles alldeles för lång tid att vara utan vännen. Jag har förstås höglyftande planer men dem står oturligt nog i direkt koppling till min ekonomi.  Jag har varit på bio gånger två, This is England och Du levande. Se båda! Jag har träffat den heta mannen och jag har haft 
fantastiska samtal med vänner. Och så har 
jag jobbat mycket. Jag har även sagt ett sedan länge förestående förlåt och det var befriande. Och Louise har kommit hem, 1½ år i NY, hon verkade precis likadan som förut och det var fint att se henne. Och sen har jag läst böcker. Det är det bästa jag vet. Jag 
skulle gärna gifta mig med en bok.
Jag har det riktigt bra jag. Nu ska jag plugga litegrann, kanske snart iaf, men t.o.m det går bra. 
Minsann!

Söndagseufori

Wonk igår med Emma och hennes vänner, fast inte förrän halv ett. Mutade Felicia att stanna hemma och förfesta med mig. Niklas bjöd på skitgod after eight drink en gång, med någon mintalkohol. Det hade inte vi, men man tager vad man haver. Pepparmyntsolja i vodkan funkade lika bra, plus oboy=supergott. Stökade ner som satan, krossade is och shejkade vodka, extremt ambitiöst. F stack vid halv elva, jaha då hade jag två timmar att försöka fördriva. Som den sanna tidsoptimist jag är så lyckades jag nästan missa bussen ändå.
Fick gaykort på wonk, laminerat bevis på ens sexuella läggning, halvgay borde det förstås stå på mitt men det var väl antingen eller som gällde. Schlagerdans, öl och en bra vän, vad mer kan man önska? Helt plötsligt riktigt trött, på väg hem men fått sms av het man, kanske inte så trött ändå? 
Hängde med på svartklubb en sväng, är inte så häftig att det är ett ställe jag ofta frekventerar vilket märks :"tar dom inte kort?" eh nej, Svartklubb var det visst. Kan inte dansa till techno utan vare sig melodi eller 
sång, svänger lite med armarna och 
försöker smälta in. Hem till honom, somnar sju och vaknar halv elva. Alltid! Kan aldrig sova när jag varit ute och festat, dvs när man behöver det som mest. Extremt sleep deprived idag, orkar inte ens översätta ord, men det gör inte så mycket. Tycker livet är så jävla fint. Har mått så bra hur länge som helst nu, jag har världens softaste tillvaro och jag är väldigt tillfreds och bekväm med att vara Jag just nu. Måhända beror det på att jag inte pushar mig till att göra grejer jag inte har lust med, exempelvis bruka allvar med skolan, men det gör inget. Det kommer, snart. Viktigt att stanna upp och fokusera på hur bra livet faktiskt är. Vill inte ändra på någonting just nu, är väldigt lycklig och harmonisk vilket är en skitskön känsla!
Cynikern inom mig vill kräkas på det jag precis skrev, vill helst sudda ut klarar inte så mycket smör och mesighet på en och samma gång, men förnöjda tanten sätter sig på cynikern så hon håller käft.

Ingen särskild rubrik

Har umgåtts med Elisabeth och hunden Isis hela veckan. E har varit arbetslös denna veckan, så härligt med obegränsad kvalitetstid med fina vännen. Nästa vecka blir trist, eller den blir som vanligt, E har redan fått jobb igen-extremt bra på att vara arbetslös i två sekunder max! Grattis!
Får mycket motion med Isis, går långa promenader men vet inte om det kan ses som motion för det är inte sträckan som är lång, det är bara tiden. Isis går så långsamt så man får känslan av att faktiskt gå bakåt i tiden. Kommer älska den hunden som min egen.
Träffade bror igår, inget break through med vår kommunikation men det är det fina med syskon, man tycker om varandra utan anledning. Han brukar få komma hit och fixa tekniken (dator, dvd, tv, stereo, etc etc), brukar muta honom med middag men vad? har vi inget att fixa undrar mamma och jag, kan det vara så att efter tre år så finns inget mer att ordna och koppla? En stund smakar vi på denna märkliga nya världsbild, men ingen ko på isen eller nån annanstans, jag kommer på att jag har ju en grej 
jag behöver hjälp med och vips är ordningen återställd.
Somnar lite på matbordet och i pizzan, borde vara hemma och slöa men det är ju fredagskväll och jag ska träffa Kim vilket jag inte gärna vill ställa in. Borde inte dricka rödvin blir trötta, men lite depeche mode piggar upp så blir lite möllan och Debaser, men sitter mest och halvsover i deras soffa. Ska inte glömma powernapa. 
Idag ska jag ha en världens bästa lördag-dag. Läsa bok, dricka te och läsk, äta choklad, fila naglar, prata i telefon, störa syster och njuta i största allmänhet av min helt bekymmersfria tillvaro. Jag tänker också ha en världens bästa lördag-kväll senare, men senare! Nu är det softning på högsta nivå som gäller.

Veckans "nära-döden"-upplevelse

Kanske var att ta ut segern i förskott ang. yogan?! Skulle hem till elisabeth idag och göra yoga tidigt, hon skulle ändå vara uppe med hunden. Ringde precis, då har hon somnat på soffan "kan jag ringa dig sen?". Jojo. Blir nog ingen yoga idag. Själv tänkte jag i vart fall skylla på att det blöder i mitt öra för att slippa.
Kanske ska utveckla det här med örat. Det var så här att jag var hos min kära öronspecialistläkare igår. Som vanligt pratar och gullar hon med mig som om jag vore 5 år gammal. Första gången blev jag lite förnärmad, men en annan gång var min mamma med och fick samma slags behandling så uppenbarligen pratar läkaren så med alla. Nu tycker jag det är härligt och ser framemot att gå dit, känner mig så ompysslad när jag kommer därifrån! Förutom igår då- hon skulle då "dammsuga" mina öron med en specialsug. Trevligt? Inte. Alla som gjort det vet att det känns som att försöka suga ut hjärnan genom örat och att det gör vrålont. I vanliga fall. Igår gjorde det så ont att jag reflexmässigt nästan slog till läkaren. (cred till henne, hon hotade inte med polisanmälning utan var helcool:"ta ner handen och försök andas genom munnen") Man undrar ju när man sitter där om det här verkligen kan vara så bra? Men det är ju inte jag som är specialist så man uthärdar. Till dramats höjdpunkt som jag redan nämnt: igår kväll började det alltså blöda ur örat. Får lite lagom panik, tänk om trumhinnan gått sönder och nu kanske hjärnsubstans kan rinna rakt ut? Och andra liknande överdrivna tankegångar. Ett trauma som kommer sitta länge i minnet. 
Jo alltså, jag mår ju bra nu igen, men min 
hypokondrikervän E skulle absolut godtagit
det som giltig frånvaro och så skulle vi bakat kakor istället.