Lite luft mellan tankar

Long gone, kanske ska vi ge upp och lägga ner. Eller kanske inte. Idag fyller min syster 19 år plus 3 dagar, ska firas med Släkt och Present. Ett litet husdjur till lilla madame och min rödblinkande gnagare är åter bara MIN. så wonderful. Kanske blir mer tangentbordtankar nerbankade. Jag 
bankar frenetiskt och hårt,
syster kan inte sova i rummet bredvid.
Jag ligger vaken och analyserar och tänker. I retroperspektiv och distanserat kommer allting åter men det är bra, med tid som mellanrum kan jag förstå lite bättre, orka och våga, metodiskt går jag igenom. 
En shoppingrunda i London har avverkats och London innebär hemmakänsla, jag älskar stora städer. Jag är tvärtemot alla andra, blir stressad ute på landet när inget händer och lugn när ljudet och människorna och valmöjligheterna staplas på varandra. Har blivit närmast besatt av att åka till NY. Jag har jobbat som en tok i oktober och i november får vi se hur långt det räcker...men det borde! Påminner mig om att jag ska maila till damen där borta, hinner aldrig. Pappersbrev är kanske the way to go. Jag saknar vännen väldigt.
Jag jobbar hela tiden, ca 140 timmar denna månad. Får det får jag ut ca 11000...det är helt bisarrt. Jag är ensam och har knappt nån hyra men kollegor har barn och hus och mat etc och allt ska gå på den fjuttlönen? Jag kommer Inte att bli detta när jag blir stor. Utbildning viktigast. Det vet jag. Men inte gör jag så mycket åt det denna terminen heller. Jag har dumpat alla ämnena t.o.m engelskan till slut, som jag älskade men jag kom lite efter och då är det Försentförsent. Mvg eller ig är min paroll. Ska däremot göra prövning i historia om nån vecka. Har läst historiaboken och insett att jag tack vare en dålig lärare för längesen hade glömt bort hur mycket jag tycker om historia. Fint att intresset är åter.

Träffar heta mannen, leker duktig dotter, fixar vänskapspluspoäng på olika sätt och lagar hål i historien och i människor jag tagit i sönder, men allra mest lagar jag mig själv.

Och så lyssnar jag på Leonard Cohen, den enda som överlevt för mig år efter år, han kommer överleva mig också. Men allra mest läser jag böcker som vanligt. Måste puffa för "tillsammans är man mindre ensam". Åh jag älskar. Hundra procent min typ av litteratur. Svåra söndriga människor, les miserables som inte passar samhällets normer som bär på massa Heavy stuff och som otippat möts och sakta men säkert blir dom lite lagade. Igenkänning och efteråt 
är man själv lite lättare för det finns hopp
även för oss.
Började också läsa "vindens skugga" och släppte aldrig. Ska skriva kärleksbrev till författaren och be honom skriva något mer, som trots miljonupplagor så uppenbart är skrivet för just mig.

Nobel

Imorgon klockan 13.00. En av mina livsdrömmar är att vinna Nobelpriset i 
litteratur. Det är en 
sådan dröm som inte tar någon hänsyn till realistiska aspekter exempelvis talang, lite likt den dröm jag närde som barn (eh okej, typ förförra året) att en dag få sjunga i en Disneyfilm. Men drömmar behöver inte ha någon verklighetsanknytning, det är fint att få ha dom bara.

Fram till den dagen jag själv skakar hand med Vikkan (lär det väl vara vid det laget) så hejar jag på Amos, min älskling. Jag ska döpa mina barn till Amos.

Estoy enferma

Igår påpekade jag lyckligt för min mamma hur längesen det var jag var sjuk. Idag är jag sjuk. En 
extremt märklig "sjukdom" också,
mina underögonlock har svullnat och det gör ont. Ögoninflammation? Kanske blir doktorn imorgon. Jag har ju ändå frikort så det är ju Gratis, går ut snart här gäller det att passa på. Kan också vara hypokondri, det där med ögonen. Rubrikmeningen är bland det enda jag kommer ihåg 
utav spansklektionerna.

Återuppstånden

Inte blivit så mycket bloggande. Det finns många anledningar, dels för att jag är en outsider i vårt hightech samhälle och klarar mig ypperligt bra utan datorn i en vecka (förutom om datorn har gått sönder, då klarar jag mig helt plötsligt INTE under några omständigheter måste Genast lagas!) men den största anledningen är min lillasyster. Hennes mus har gått sönder och hon har inte råd att köpa en ny (har råd med kläder fest etc men inte en ny mus för 79 kr) så hon tar min. Alltid. Och jag är för snäll/ lat för att tjata på henne.
Och så är jag så upptagen så, hela tiden, har inte tid med datorn. Det är inte sant men jag vill gärna tro det. Men mycket bra händer. De två senaste veckorna har jag träffat Emma och tagit avsked, eller jag vill inte att det är avsked i 13 månader för det är alldeles alldeles för lång tid att vara utan vännen. Jag har förstås höglyftande planer men dem står oturligt nog i direkt koppling till min ekonomi.  Jag har varit på bio gånger två, This is England och Du levande. Se båda! Jag har träffat den heta mannen och jag har haft 
fantastiska samtal med vänner. Och så har 
jag jobbat mycket. Jag har även sagt ett sedan länge förestående förlåt och det var befriande. Och Louise har kommit hem, 1½ år i NY, hon verkade precis likadan som förut och det var fint att se henne. Och sen har jag läst böcker. Det är det bästa jag vet. Jag 
skulle gärna gifta mig med en bok.
Jag har det riktigt bra jag. Nu ska jag plugga litegrann, kanske snart iaf, men t.o.m det går bra. 
Minsann!