fredag 7 december 2007

Sjukdag

Idag har Elisabeth och jag haft en sjukdag. Man behöver inte vara så väldigt sjuk för det, det räcker att man tycker lite sådär lagom synd om sig själv, vilket ju är lätt att frammana.
Vi behövde alltså piggas upp för att tillfriskna snabbare. Tog oss till videomix för att hyra alla deras astrid lindgren-filmer. Innanför deras dörr står dock en stor box som blockerar dörren. 
Dörren står lite på glänt så vi knackar frenetiskt och
ropar så högt vi kan "hallåå, får vi komma in??". Inget svar. "Tänk om det pågår ett rån och det är rånaren som har blockerat dörren" säger jag. Elisabeth använder sina sista krafter och får upp dörren, vi trillar in redo att rädda expediten men i affären finns det kunder??? "Jag glömde bara ta bort lådan" säger expediten. How exciting. Jaja. Fick en Emilfilm men fler hade hon inte. Det ligger ytterligare
en videoaffär bara en bit bort så provar med den med. Men ägaren har inte öppnat fastän öppettiderna säger att han borde ha gjort det för längesen. Vi stormar in i första bästa närliggande
affär och Elisabeth hoppar över "hej" och går direkt på "Var är han???" "eh vem?" undrar biträdet. "Videoaffärskillen såklart! Var är han? Han skulle ha öppnat NU. Det här är FÖR dåligt!" Efter att inte ha köpt någonting men blivit utrustade med tejp och papper stormar vi ut igen och tejpar upp en ARG lapp på dörren till 
videoaffären. Där fick han så 
han teg! Känns fint att vi gjort en insats och ordnat upp lite i samhället. Därefter ska vi köpa tilltugg, "vi kan väl kolla om de har något nyttigt" säger jag. Vi går bort och kollar på grönsakerna. När vi kontrollerat att de ser ut att ha det bra på sin hylla köper vi choklad.
 

torsdag 6 december 2007

New York

Jag har köpt min flygbiljett till NY. Tänk er en massa utropningstecken därefter som förökar sig som kaniner. Det ska bli så himla roligt, det är inte förrän i mars men längta kan man ju börja med redan nu. NY, städernas stad. Och Emma, som jag då inte träffat på fem månader, henne längtar jag ju allra mest till!



Jag hoppas på en lika bra resa som vår Londonresa i somras! Tvn med maskeringstejp var en utav höjdpunkterna.




onsdag 5 december 2007

Miljökämpe

Det är viktigt att tänka på miljön ibland. Ofta får vi höra att vi måste skära ner på vår vattenförbrukning, eftersom det tydligen är brist på vatten. Det kan låta konstigt, för vad jag kommer ihåg lärde man sig i skolan att jordens yta består av 70% vatten men så är det alltså.

Jag har nu dragit mitt strå till stacken genom att inte duscha på fyra dagar. 

tisdag 4 december 2007

Julpyssel

Jag och en del utav co: var hemma hos Keathan och gjorde julkort igår. Extrem mysfaktor. Först lagade vi mat och sen pysslade vi i flera timmar. Cissi hade t.o.m inhandlat en julskiva, ambitiöst! Det var inte min idé att göra julkort, jag hade väl mest tänkt att i vilket fall är det trevligt att umgås 
och käka en chilinöt eller kanske alla. Visade sig dock att jag gick helt upp i det hela. Var så 
koncentrerad att jag glömde att prata. 
Fixade hela tre (!) julkort på tre timmar. Fatta vilka summor man skulle tjäna om man hade detta som heltidsjobb! Roligast var när jag höll på med sista touchen på mitt sista
 kort. Svettpärlor av koncentration bröt fram i pannan när jag försökte skriva de båda O:na i "God jul" så fint som möjligt. De båda O:na?? AAAA! Ja, "GOD JOL" önskar Emily, bäst i klassen i svenska.




Texten är ett julklappsrim och lyder
"nästa gång du är i en svacka
använd denna och gör en macka".
Vad ska Elisabeth ge bort?



Och så har Colin fått en storebror. Han heter Casper och ska hjälpa mig att fånga världen på bästa sätt. Första bilden var en väldigt läcker bild på min syster när hon städar iförd ett par
riktigt snygga pyjamasshorts med musse pigg-motiv som jag köpte när jag gick i sexan. P.s. klart som fan att det är nördigt att döpa sin kamera, men passa er! det är nördarna som kommer att ta över världen.

måndag 3 december 2007

Säkert! säkrade kvällen (ha ha)

Lördagskväll var bästa kvällen på länge. Var först hemma hos k8 med mina darlings, samt introducerade fina kimberly och det gick så väldigt bra. Sen kb och miss Annika Norlin. Hon var så himla bra och stämningen var på topp, alla var alkoholglada och jag var euforiskt lycklig. Jag armkrokade en främling, vad gör det att han var motvillig när jag hade så kul. Konserter om något får mig att vilja krama hela världens befolkning på en och samma gång, fånga dem i en bamseomfamning. En stackars popflicka bad oss dock att tagga ner. Jag säger stackars, för det är precis sån där trångsynthet jag är allergisk emot. Det är samma som när jag var på bio med kära emma och en surgubbe framför oss vände sig om med en dräpande replik bara för att vi skrattade för högt. I reklamen till och med. Herregud lev lite mer eller låt åtminstone andra få njuta av livet så mycket de vill. Åja their loss.
Kvällen i övrigt innehöll så mycket annat bra. Jag dansade och hoppade och svettades, fick en het tomtemössa av en tomte, fick låna en basker, fick höra att jag ser ut att vara 16 år gammal, fick extra pommes i min falafel och såklart all denna kärlek och värme jag känner när jag är omgiven av de bästa av de bästa. Säkerligen tycker de flesta att deras vänner är just världens bästa människor, och det gör jag med. Jag kan inte låta bli att tycka att just mina vänner, de glittrar och skimrar lite extra.




(mannen till höger har ingenting med texten att göra)



Men, helt plötsligt eller kanske inte helt plötsligt men helt plötsligt så uppenbart, så kom jag i obalans. Jag har en känsla av att jag känner något som jag kanske inte borde känna, jag vet inte riktigt vart jag ska stoppa det. Jag började skriva igen igår natt vilket alltid är ett tecken. Fast min syster kom och råkade avbryta, kanske lika bra det för utan att försöka gjorde hon mig glad och bekväm igen. Kollade in massa gamla musikvideor på youtube, sjöng med högt och gräsligt och skrattade rått åt 90-tals frisyrer och spice girls (ah, minnen!). Det är en speciell sorts samförstådd vänskap som man bara har med
människor man verkligen känt Hela livet och delat uppväxt med. Jag tycker synd om alla som inte fått uppleva det.