Säkert! säkrade kvällen (ha ha)

Lördagskväll var bästa kvällen på länge. Var först hemma hos k8 med mina darlings, samt introducerade fina kimberly och det gick så väldigt bra. Sen kb och miss Annika Norlin. Hon var så himla bra och stämningen var på topp, alla var alkoholglada och jag var euforiskt lycklig. Jag armkrokade en främling, vad gör det att han var motvillig när jag hade så kul. Konserter om något får mig att vilja krama hela världens befolkning på en och samma gång, fånga dem i en bamseomfamning. En stackars popflicka bad oss dock att tagga ner. Jag säger stackars, för det är precis sån där trångsynthet jag är allergisk emot. Det är samma som när jag var på bio med kära emma och en surgubbe framför oss vände sig om med en dräpande replik bara för att vi skrattade för högt. I reklamen till och med. Herregud lev lite mer eller låt åtminstone andra få njuta av livet så mycket de vill. Åja their loss.
Kvällen i övrigt innehöll så mycket annat bra. Jag dansade och hoppade och svettades, fick en het tomtemössa av en tomte, fick låna en basker, fick höra att jag ser ut att vara 16 år gammal, fick extra pommes i min falafel och såklart all denna kärlek och värme jag känner när jag är omgiven av de bästa av de bästa. Säkerligen tycker de flesta att deras vänner är just världens bästa människor, och det gör jag med. Jag kan inte låta bli att tycka att just mina vänner, de glittrar och skimrar lite extra.




(mannen till höger har ingenting med texten att göra)



Men, helt plötsligt eller kanske inte helt plötsligt men helt plötsligt så uppenbart, så kom jag i obalans. Jag har en känsla av att jag känner något som jag kanske inte borde känna, jag vet inte riktigt vart jag ska stoppa det. Jag började skriva igen igår natt vilket alltid är ett tecken. Fast min syster kom och råkade avbryta, kanske lika bra det för utan att försöka gjorde hon mig glad och bekväm igen. Kollade in massa gamla musikvideor på youtube, sjöng med högt och gräsligt och skrattade rått åt 90-tals frisyrer och spice girls (ah, minnen!). Det är en speciell sorts samförstådd vänskap som man bara har med
människor man verkligen känt Hela livet och delat uppväxt med. Jag tycker synd om alla som inte fått uppleva det.