Monday you can fall apart

Kollade på en dokumentär om tibet, och innan idag när jag städade alla gamla papper hittade jag lite tidningar från sos barnbyar som de skickar till mig men som jag bara läser när jag egentligen har andra, mycket viktigare saker att göra, iallafall så läser jag lite om ett fadderbarns livsöde och bölar lite. Tänker alltid att jag borde skärpa mig som har det så bra och har alla möjligheter och får gå i skolan bla bla, nu ska jag förverkliga mig själv och bli det mesta och det bästa jag kan bli, men sen tar dokumentären/ tidningen/ vadsomhelst slut och då har jag redan hunnit glömma det där med att ta tag i 
saker eftersom jag redan hittat något
annat som kan distrahera mig från allt det jag borde lägga tid på. Har tappat all produktivitet och effektivitet och andra bra grejer som slutar på -ivitet. Skyller på den långa vintern, livets meningslöshet, de stackars isbjörnarna, ja vad som helst är ju förstås bättre än att erkänna att man har bara sig själv att skylla på. Isbjörnarna är mitt starkaste argument för närvarande, och kanske att coca colan är slut för det är rätt bra sorgligt det med.