En söndag

Halv ett på natten och det är fortfarande 12 grader ute. Snart läge att inviga utomhussexsäsongen alltså. Debasers uteservering har också äntligen öppnat. Skulle säkert varit fint att förena dessa två saker, 
de har ju bra mysiga soffor där, men det 
skulle nog vara lite fraund upon kan jag tänka. 
Öl funkar bra det med, soffhängde i fredags och tittade på alla glada
 och snygga människor som solen helt
plötsligt förvandlat alla till, trevligt. Innan dess förfest hos Mia, 15 pers i en etta d.v.s alla är på lagom kramavstånd, något som bara blir trevligare och trevligare ju 
längre kvällen lider. Träffade min första missionär också, 
intressant den första kvarten men ingen partyhöjare direkt och tyckte jag blivit tillräckligt berikad så lämnade honom mitt i en mening. Kommer kanske inte till himlen nu.
Var på kb igår, bäst var pommesen på mascot, silent shout med the knife och taxichauffören hem som bjöd mig att dela en bulle med honom. Fint. Lika bra att vara ute hela nätterna när man ändå inte kan somna. Fast bättre mår man förstås inte. Men söndagsnätter är det illa, ingen fest och inga dåliga tv-repriser att titta på, bara massa b-filmer, då ser jag hellre om  sällskapsresan för femtionde gånger. Borde kanske köpa en dvdfilm till, så har man iallafall två att variera mellan.

Alias

Var så jävla roligt innan idag när jag och mina darlings spelade alias, när en av oss (inte jag!) skulle förklara ordet "hägring":
-Det är som att vara oskuld, fast med åkrar"...qué??

Ja, det var allt. Eller p.s vi vann ändå!

Monday you can fall apart

Kollade på en dokumentär om tibet, och innan idag när jag städade alla gamla papper hittade jag lite tidningar från sos barnbyar som de skickar till mig men som jag bara läser när jag egentligen har andra, mycket viktigare saker att göra, iallafall så läser jag lite om ett fadderbarns livsöde och bölar lite. Tänker alltid att jag borde skärpa mig som har det så bra och har alla möjligheter och får gå i skolan bla bla, nu ska jag förverkliga mig själv och bli det mesta och det bästa jag kan bli, men sen tar dokumentären/ tidningen/ vadsomhelst slut och då har jag redan hunnit glömma det där med att ta tag i 
saker eftersom jag redan hittat något
annat som kan distrahera mig från allt det jag borde lägga tid på. Har tappat all produktivitet och effektivitet och andra bra grejer som slutar på -ivitet. Skyller på den långa vintern, livets meningslöshet, de stackars isbjörnarna, ja vad som helst är ju förstås bättre än att erkänna att man har bara sig själv att skylla på. Isbjörnarna är mitt starkaste argument för närvarande, och kanske att coca colan är slut för det är rätt bra sorgligt det med.

Vår

Januari, februari och mars är ändå inget att ha, hoppade över dem här i bloggen och lyckades till viss del att hoppa över dem annars också, men nu är det vår (kanske) och det är en mer spännande tid att skriva om (kanske), men inte just nu, för 
just nu ska jag gå och fira min 
födelsedag för fjärde dagen i rad, även fast jag helst skulle förbli 21.

Jo, lugg

Det var visst någon anonym här som uttryckte att jag INTE borde klippa lugg, det var ju väldigt trist att jag inte hann läsa det förrän det var försent. Eller inte! Visst blev det lugg men jag menar, en lugg är ändå bara en lugg. Lite perpektiv får man ha på saker, det är trots allt bara lite hår som numera är ovanför ögonen istället för bredvid. Varken snyggt eller fult, det enda som är 
bättre än innan är att den är så lång
så jag slipper titta folk i ögonen när jag pratar med dem. Ganska bekvämt när man som jag är lite socialt handikappad.

Spelade badminton innan så jag kan inte skriva mer. Synd att jag inte är ambidexter, som läget är nu används vänsterarmen mest till att fylla ut tröjärmen. 

Tuesday, Wednesday stay in bed

Mycket släkt denna vecka, idag hos farmor+hennes syster på frukost, så min syster kunde säga hejdå och få lite pengar. Mer lönsamt att åka än att stanna visade det sig, jag borde låtsas att jag ska åka nånstans för att få lite fart på ekonomin och sen ska jag sitta i min mammas kolonistuga och vänta lite lagom länge, sen komma hem och säga att jag längtade hem till det svenska lugnet och skärgården. Jag kan kanske ha varit i s:t petersburg så frånvaro av bränna och bättre språkkunskaper inte går att ifrågasätta. Fint det hade varit att åka dit, låtsas att man är anna karenina och spela martyr och kasta sig för tåg. Fastän man har sig själv att skylla när man är en sån jävla dramaqueen. 

Träffade elisabeth en stund, vi tvingade ut stackars sjuka frisör-carolin, så elisabeth kunde kolla på färgkartor och ställa frågor som hon inte förstod svaren till. Lät elisabeth tro att jag ska klippa lugg imorgon när hon färgar sig, så att
hon inte blir ensam om förändring. Vore säkert inte helt lyckat på mig som knappt pallar borsta håret, men det växer väl ut om inte annat, så vi f'år väl se imorgon hur det blir med den saken.
När jag kommer hem frågar mamma mig vad jag gjort idag. "Vad menar du", undrar jag, "du kom ju hem precis när jag skulle till elisabeth?" "Ja men det var ju i eftermiddags, vad har du hittat på efter ni varit hos farmor i morse?" Jag fattar ingenting, skulle jag ha Gjort någonting på de timmarna där emellan? Känner hon inte mig överhuvudtaget eller? Det kanske är jag som är helt ute och snurrar, som spenderar stora delar av min tid med att göra ingenting/samla kraft till att göra någonting/planera det som ska göras. Eller som eventuellt ska göras. Idag har jag funderat över vad jag ska göra i sommar, till hösten och därefter. En plan som inbegriper att jag avverkat en del grejer under våren, d.v.s nu, tex plugga historia som jag idag hade sagt nej till att jobba för att stanna hemma och plugga, men nu blev det ju inte så mycket tid över till det när allt planerande kom i vägen. Lite så jag jobbar, mycket snack och lite verkstad. Jag kommer nog bli chef på nolltid när jag väl börjar min 
yrkesbana.

Jag blev mycket nöjd med att Annika Norlin blev årets kvinnliga artist, nästan värt två timmars uthärdande av värdelösa tacktal och adam alsing. Tacktal vill jag däremot Inte vara utan den 24 februari. Jag kommer gråta om även oscarsgalan blir inställd. Inombords iallafall. Eller vem vet, kanske synligt också, har faktiskt blivit rätt blödig på sistone. Det är väl okej att jag bölar varenda gång jag ser nyheterna (lite pinsamt på jobbet bara) men åt lyckliga filmslut och pretentiösa presidentkandidater som ska fixa En Bättre Värld (jag är inte ens amerikan så det är ändå inte mig det ska bli bättre för, finns det förresten fler länder och en värld utanför USA? Har hört rykten men kan det verkligen vara så..?)..nja. Inte riktigt okej. Kan jag skylla denna personlighetsförändring också på vintern, eller borde jag acceptera att jag gått och blivit mesig på gamla dar?!

I'm from barcelona, I know nothing!

En helt vanlig dag. På jobbet tillämpade jag lite pedagogisk okorrekthet genom att koncentrera all min (fejkade) energi på två av de boende och ignorera de övriga. På bussen till skolan undvek jag förstås all ögonkontakt med folk, och dem med mig. I parken blev jag 
antastad av en jättesöt gubbe som visst inte alls var söt, utan ett jehovas vittne som lurpassade på alla oanande, förbipasserande joggare. Obs! jag joggade inte, jag bara tog en genväg. I skolan berättade jag att jag fortfarande levde och ville ha mina platser till kurserna jag sökt och sådär. Hemma fick vi långväga besök, all the way from lomma hamn, mormor och morfar skulle äta middag här. Mormor tyckte att jag inte såg helt frisk ut, ah äntligen lite 
efterlängtad sympati! Fast inte så
konstigt att jag såg trött ut när jag hade pyjamas på mig vid matbordet. (men de kom faktiskt hem till Oss och här går jag klädd precis så sunkigt som jag vill. Så fort jag kommer innanför dörren bara Måste jag ta på mig pyjamas innan jag kan göra något annat). De var iaf inte här för min räkning, utan för att säga ajökenfröken till min syster. Barcelona på lördag, på obestämd tid. Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan henne. Eller hennes garderob. För en liten extrasumma får man ha med sig hela 40 kg, vilket hon tänker utnyttja till max. Jag försökte få henne att lämna kvar min (hennes) favoritjacka genom att spela på hennes känslor, vilket inte funkade. Däremot funkade det tyvärr  jättebra omvänt, jag har gett henne x antal linnen och shorts redan. Oh well saknar jag dem så får jag väl åka och hämta dem, jag har redan spanat in biljetter. Jag vet dock inte hur Felicia ställer sig till detta, det är säkert lite för att slippa ifrån mammor och välmenandepågränsentillpaininthearse-systrar som hon ska åka ändå till barcelona, bara för att jobba som telefonförsäljare, och ringa till kunder i Sverige.