Tuesday, Wednesday stay in bed

Mycket släkt denna vecka, idag hos farmor+hennes syster på frukost, så min syster kunde säga hejdå och få lite pengar. Mer lönsamt att åka än att stanna visade det sig, jag borde låtsas att jag ska åka nånstans för att få lite fart på ekonomin och sen ska jag sitta i min mammas kolonistuga och vänta lite lagom länge, sen komma hem och säga att jag längtade hem till det svenska lugnet och skärgården. Jag kan kanske ha varit i s:t petersburg så frånvaro av bränna och bättre språkkunskaper inte går att ifrågasätta. Fint det hade varit att åka dit, låtsas att man är anna karenina och spela martyr och kasta sig för tåg. Fastän man har sig själv att skylla när man är en sån jävla dramaqueen. 

Träffade elisabeth en stund, vi tvingade ut stackars sjuka frisör-carolin, så elisabeth kunde kolla på färgkartor och ställa frågor som hon inte förstod svaren till. Lät elisabeth tro att jag ska klippa lugg imorgon när hon färgar sig, så att
hon inte blir ensam om förändring. Vore säkert inte helt lyckat på mig som knappt pallar borsta håret, men det växer väl ut om inte annat, så vi f'år väl se imorgon hur det blir med den saken.
När jag kommer hem frågar mamma mig vad jag gjort idag. "Vad menar du", undrar jag, "du kom ju hem precis när jag skulle till elisabeth?" "Ja men det var ju i eftermiddags, vad har du hittat på efter ni varit hos farmor i morse?" Jag fattar ingenting, skulle jag ha Gjort någonting på de timmarna där emellan? Känner hon inte mig överhuvudtaget eller? Det kanske är jag som är helt ute och snurrar, som spenderar stora delar av min tid med att göra ingenting/samla kraft till att göra någonting/planera det som ska göras. Eller som eventuellt ska göras. Idag har jag funderat över vad jag ska göra i sommar, till hösten och därefter. En plan som inbegriper att jag avverkat en del grejer under våren, d.v.s nu, tex plugga historia som jag idag hade sagt nej till att jobba för att stanna hemma och plugga, men nu blev det ju inte så mycket tid över till det när allt planerande kom i vägen. Lite så jag jobbar, mycket snack och lite verkstad. Jag kommer nog bli chef på nolltid när jag väl börjar min 
yrkesbana.

Jag blev mycket nöjd med att Annika Norlin blev årets kvinnliga artist, nästan värt två timmars uthärdande av värdelösa tacktal och adam alsing. Tacktal vill jag däremot Inte vara utan den 24 februari. Jag kommer gråta om även oscarsgalan blir inställd. Inombords iallafall. Eller vem vet, kanske synligt också, har faktiskt blivit rätt blödig på sistone. Det är väl okej att jag bölar varenda gång jag ser nyheterna (lite pinsamt på jobbet bara) men åt lyckliga filmslut och pretentiösa presidentkandidater som ska fixa En Bättre Värld (jag är inte ens amerikan så det är ändå inte mig det ska bli bättre för, finns det förresten fler länder och en värld utanför USA? Har hört rykten men kan det verkligen vara så..?)..nja. Inte riktigt okej. Kan jag skylla denna personlighetsförändring också på vintern, eller borde jag acceptera att jag gått och blivit mesig på gamla dar?!