I'm from barcelona, I know nothing!

En helt vanlig dag. På jobbet tillämpade jag lite pedagogisk okorrekthet genom att koncentrera all min (fejkade) energi på två av de boende och ignorera de övriga. På bussen till skolan undvek jag förstås all ögonkontakt med folk, och dem med mig. I parken blev jag 
antastad av en jättesöt gubbe som visst inte alls var söt, utan ett jehovas vittne som lurpassade på alla oanande, förbipasserande joggare. Obs! jag joggade inte, jag bara tog en genväg. I skolan berättade jag att jag fortfarande levde och ville ha mina platser till kurserna jag sökt och sådär. Hemma fick vi långväga besök, all the way from lomma hamn, mormor och morfar skulle äta middag här. Mormor tyckte att jag inte såg helt frisk ut, ah äntligen lite 
efterlängtad sympati! Fast inte så
konstigt att jag såg trött ut när jag hade pyjamas på mig vid matbordet. (men de kom faktiskt hem till Oss och här går jag klädd precis så sunkigt som jag vill. Så fort jag kommer innanför dörren bara Måste jag ta på mig pyjamas innan jag kan göra något annat). De var iaf inte här för min räkning, utan för att säga ajökenfröken till min syster. Barcelona på lördag, på obestämd tid. Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan henne. Eller hennes garderob. För en liten extrasumma får man ha med sig hela 40 kg, vilket hon tänker utnyttja till max. Jag försökte få henne att lämna kvar min (hennes) favoritjacka genom att spela på hennes känslor, vilket inte funkade. Däremot funkade det tyvärr  jättebra omvänt, jag har gett henne x antal linnen och shorts redan. Oh well saknar jag dem så får jag väl åka och hämta dem, jag har redan spanat in biljetter. Jag vet dock inte hur Felicia ställer sig till detta, det är säkert lite för att slippa ifrån mammor och välmenandepågränsentillpaininthearse-systrar som hon ska åka ändå till barcelona, bara för att jobba som telefonförsäljare, och ringa till kunder i Sverige.