And the night came on

Gick upp vid halv åtta idag. Frivilligt! Jag brukar göra det nuförtiden, så det är ingen sensation. Reflekterar över det ändå. Kan inte sova länge på morgnarna nuförtiden. Är jag vuxen nu? Jag vill gärna tro det. Jag klamrar mig hårt fast i allt som kan användas som bevismaterial för att jag inte är ett barn längre. Vill gärna kalla mig kvinna, inte tjej. Undrar vad det bottnar i? Lite självreflektion är aldrig fel. (men kanske inte i den utsträckning jag gör det, hinner aldrig få min skönhetsömn)
Dricker coca cola direkt efter frukost. Jag röker inte, snusar inte, knarkar inte, äter hälsosamt (...), dricker inte kaffe etc. Coca cola är min enda last. Har vip-kort till konsums pantmaskin. Har skuldkänslor för min onödiga överkonsumation, men inte 
tillräckligt för att dricka mindre. "Köpt"
ett fadderbarn för att lätta mitt samvete. Väntar med spänning på vad brevbäraren ska lämna till mig. Nice att få låna andras barn..

Var på Mosaik igår med dom bästa av dom bästa: Keath, Elisabeth och Jessica. Firade keathans födelsedag, en gång till och 1½ månad i efterskott. Så himla trevligt och roligt. Min självvalda familj är världens bästa. God mat också, mosaik är kul med en miljon smårätter att välja mellan, tog en halvtimme bara att bestämma sig. Pratade resor, skolor och så sex förstås. Satt kvar långt efter vad som är accepterat, men när det bara var vi kvar och servitrisen började duka inför morgondagen så erkände vi oss besegrade. Fin kväll, det är lite för snålt med sådant nuförtiden. Nackdelen med vuxenlivet är att alla är så busy hela tiden. Jag saknar att umgås varjevarje dag och utöver det prata i telefon flera timmar varje dag. Att verkligen veta ALLT om sina bästa vänner. Så är det ju inte riktigt längre. Det är inte bara alla andra, det är jag också som inte har tid. Tiden är ju lika lång som förut förstås, men vi prioriterar annorlunda antar jag. Eller så är det bara naturligt, man behöver inte varandra på samma sätt längre. Bästa vänner byts mot pojkvänner etc och jag deppar lite, klampar runt i nostalgiträsket, fast kanske med glimten i ögat för 
mycket fint i livet kommer av förenderlighet och nyskapande och jag ser hellre framåt än bakåt.